Riksflödet
Logga in

Riksflödet - Svensk politik direkt från källorna

Regeringsbildningendag 69Riksdagen röstade nej till Elisabeth Thand Ringqvist (C) 3 nov. 2026. Nästa steg: talmannen samtalar med partierna 24 nov. 2026.19 d 2006 · 134 d 2018
Oskar Svärd och 13 till M
Lade fram en motion · i går

Vinterväghållning

Motion 1192
Motion till riksdagen 2026/27:1192 av Oskar Svärd m.fl. (M) Vinterväghållning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kontinuerligt följa upp vinterväghållningens kvalitet så att den håller god standard gällande säkerhet och framkomlighet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Krävande väderförhållanden har under flera vintrar satt den svenska vinterväghållningen på prov. Det väcker frågan om dagens beredskap räcker för att hålla vägarna säkra och framkomliga även när vintervädret är som mest krävande. I Svealandsregionen är en välfungerande vinterväghållning av stor betydelse för både näringslivet och boende. I våra län är vägtransporter viktiga för näringslivets verksamhet och för Sveriges tillväxt. Det är avgörande att vägarna hålls framkomliga även under perioder med kraftigt snöfall, halka och andra besvärliga väderförhållanden. Företag måste kunna lita på att deras transporter kommer fram säkert och i tid, samtidigt som yrkesförare och privatbilister ska kunna genomföra sina resor utan onödiga risker. Bristande vinterväghållning kan leda till trafikstopp, förseningar, olyckor och ekonomiska konsekvenser för både företag och samhälle. Den moderatledda regeringen gav i maj 2024 Trafikverket i uppdrag att ta fram en handlingsplan med syfte att utveckla och stärka arbetet med vinterväghållning. Bland annat ligger fokus på att förtydliga ansvarsfördelningen, stärka mandat och förbättra samarbetet mellan berörda aktörer. Det handlar även om att utveckla trafikinformationen samt att i större utsträckning dra nytta av modern teknik, metoder och utrustning. Genom dessa åtgärder är målsättningen att skapa en mer effektiv och välfungerande vinterväghållning, samtidigt som Trafikverkets kapacitet att hantera och förebygga svåra väderförhållanden förbättras. För att ytterligare öka säkerheten på vägarna beslutade regeringen om skärpta regler för vinterdäck på tunga fordon. Genom förbättrad vinterväghållning och tydligare krav på fordonsutrustning skapas bättre förutsättningar för en tryggare och mer framkomlig trafik under vinterhalvåret. Det är ett gemensamt ansvar att bidra till säkrare vägar och minska risken för olyckor, även när väderförhållandena är särskilt utmanande. Det skapar också bättre förutsättningar för att hela Sverige ska leva. En robust vinterväghållning är också av stor betydelse för Sveriges totalförsvar. Försvarsindustrins transporter, militära förflyttningar och samhällsviktiga verksamheter förutsätter ett tillförlitligt och framkomligt vägnät även under krävande vinterförhållanden. Oskar Svärd (M) Tony Ring (M) Caroline Högström (M) Mikael Damsgaard (M) Anna af Sillén (M) Alice Landerholm (M) Fredrik Ahlstedt (M) Stefan Olsson (M) Viktor Wärnick (M) Lars Beckman (M) Crister Carlsson (M) Katarina Stenström Ros (M) Magnus Resare (M) Lotta Björklund (M)
Mikael Damsgaard och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Epizootilagen

Motion 1189
Motion till riksdagen 2026/27:1189 av Mikael Damsgaard och Caroline Högström (båda M) Epizootilagen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör analysera tillämpningsutrymmet för bestämmelsen om särskilda skäl i epizootiförordningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att bredda ersättningsrätten till företag som drabbas av ekonomiska förluster genom indirekta effekter av restriktioner enligt epizootilagstiftningen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering När afrikansk svinpest konstaterades i Fagersta hösten 2023 infördes omfattande restriktioner för att förhindra smittspridning. Restriktionerna var nödvändiga, men fick mycket stora konsekvenser för det lokala näringslivet. Företag inom exempelvis naturturism och besöksnäring fick sin verksamhet kraftigt begränsad när människor förbjöds att vistas i de naturområden där verksamheterna bedrevs. Även om företagen formellt inte var förbjudna att bedriva verksamhet blev följden i praktiken att kunderna försvann och intäkterna uteblev. Enligt epizootilagen finns möjlighet till statlig ersättning för ekonomiska förluster till följd av bekämpningsåtgärder. Regelverket är dock framför allt utformat för att kompensera verksamheter som drabbas direkt, exempelvis lantbrukare som tvingas avliva sina djurbesättningar. Företag som drabbas av indirekta ekonomiska konsekvenser av restriktionerna har däremot i stor utsträckning hamnat utanför ersättningssystemet. I epizootiförordningen finns emellertid en bestämmelse som ger Jordbruksverket möjlighet att, om det finns särskilda skäl, lämna ersättning även för andra kostnader och förluster än dem som uttryckligen omfattas av de ordinarie ersättningsreglerna. Regeringen gav 2024 Tillväxtverket i uppdrag att analysera konsekvenserna för näringslivet i Fagersta och Norberg samt tillämpningen av ersättningsreglerna. Tillväxtverkets rapport pekade på att företag drabbats på olika sätt och att det fanns indikationer på att företag som borde ha fått ersättning inte hade fått det. Någon fördjupad juridisk granskning av lagstiftningen och Jordbruksverkets tillämpning genomfördes dock inte. Det finns därför anledning för regeringen att analysera i vilken utsträckningbestämmelsen om särskilda skäl i epizootiförordningen kan användas för att ersätta företag som drabbads av betydande ekonomiska förluster i situationer liknande den ovan nämnda. Om regeringen bedömer att nuvarande bestämmelser inte ger tillräckliga möjligheter till ersättning bör regeringen istället överväga att bredda ersättningsrätten. Den bör inte bara omfatta verksamheter som formellt har förbjudits att bedrivas. Även företag vars verksamhet i praktiken omöjliggörs eller kraftigt begränsas av beslutade restriktioner bör kunna omfattas. Ersättningen kan naturligtvis förenas med krav på att företagen visar ett tydligt samband mellan restriktionerna och den ekonomiska skadan verksamheten har drabbats av. Erfarenheterna från Fagersta och Norberg visar att det finns behov av ett mer ändamålsenligt ersättningssystem. Företagare som drabbas av långtgående myndighetsbeslut för att skydda samhället mot allvarliga djursjukdomar ska inte behöva bära hela den ekonomiska bördan själva. Mikael Damsgaard (M) Caroline Högström (M)
Lade fram en motion · i går

Svenska säkerhetsstråket – samarbete över länsgränser för ett starkare totalförsvar

Motion 1188
Motion till riksdagen 2026/27:1188 av Caroline Högström m.fl. (M) Svenska säkerhetsstråket – samarbete över länsgränser för ett starkare totalförsvar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur staten kan stärka förutsättningarna för kommun- och länsöverskridande samarbeten som bidrar till totalförsvarets utveckling, med särskilt fokus på samordning, etablering och kompetensförsörjning, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur förutsättningarna för energiförsörjning och transportinfrastruktur kan stärkas för totalförsvarets utveckling samt hur ansvarsfördelning och finansiering av samhällsviktiga investeringar kan tydliggöras och tillkännager detta för regeringen. Motivering När Sverige stärker totalförsvaret behöver fler kunna utbilda sig till de yrken som efterfrågas, företag kunna öka sin produktion och nya verksamheter kunna etableras. Det arbetet sker i kommuner runt om i landet. När behoven sträcker sig över flera län behöver också planeringen och samordningen göra det. Svenska säkerhetsstråket är ett konkret exempel. Arboga, Örebro, Hallsberg, Karlskoga, Kristinehamn och Karlstad samarbetar för att underlätta etablering och investeringar som stärker Sveriges totalförsvar. Längs stråket finns försvarsindustri, militär verksamhet, statliga myndigheter och viktiga logistiska knutpunkter. Tillsammans ger de sex kommunerna goda förutsättningar för både befintliga och nya verksamheter att växa. En utbyggnad i en kommun kan innebära att fler behöver utbildas i en annan, att företag i flera län får möjlighet att bli underleverantörer och att transportbehoven förändas längs hela stråket. Gemensam planering gör det lättare att se sambanden tidigt. Det är särskilt viktigt när olika beslut om exempelvis mark, infrastruktur och utbildning behöver fattas av olika aktörer. Regeringens försvarsindustristrategi betonar vikten av innovation, produktion och samarbete. Uppdraget att inrätta en samlad funktion för försvarsinnovation är ett steg för att stärka samverkan mellan försvaret, näringslivet och andra aktörer. Erfarenheter från det Svenska säkerhetsstråket kan tas till vara i det fortsätta arbetet. Regeringen bör därför överväga att se över hur staten kan ge bättre förutsättningar för lokala samarbeten som stärker Sveriges försvarsförmåga. För att försvarsindustristrategins ambitioner ska kunna förverkligas behövs även goda förutsättningar för investeringar i energiförsörjning, elnätskapacitet och transportinfrastruktur. I flera berörda kommuner ser vi betydande behov av investeringar som är avgörande för vårt totalförsvar men som ekonomiskt i huvudsak finansieras lokalt. Det kan därför finnas behov av att också belysa hur ansvarsfördelning och finansiering av sådana samhällsviktiga investeringar kan tydliggöras, inklusive statens roll när lokala investeringar tillgodoser behov av nationell betydelse. Caroline Högström (M) Mikael Damsgaard (M) Oskar Svärd (M) Tony Ring (M) Magnus Resare (M) Lotta Björklund (M)
Lade fram en motion · i går

Nationell strategi för försvarsindustriell verksamhet

Motion 1187
Motion till riksdagen 2026/27:1187 av Tony Ring (M) Nationell strategi för försvarsindustriell verksamhet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för kommuner och regioner med omfattande försvarsindustriell verksamhet, inklusive principer för statlig medfinansiering och en översyn av möjligheten att införa ett riktat försvarsindustristöd till berörda kommuner och regioner, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sveriges försvarsförmåga bygger inte enbart på militära förband och civilt försvar utan också på en fungerande försvarsindustri och dess underleverantörer. Det förändrade säkerhetspolitiska läget ställer krav på en snabb och omfattande utbyggnad av svensk försvarsindustri. En förutsättning för att denna ska kunna genomföras är att de kommuner och regioner där industrin är lokaliserad ges rimliga förutsättningar att möta expansionen. I kommuner som Karlskoga innebär försvarsindustrins tillväxt ökade behov av investeringar i vägar, järnvägar, energiförsörjning, vatten och avlopp, bostäder, skolor och utbildning. Ansvaret för dessa investeringar är fördelat mellan flera aktörer, men en betydande del av de kommunala och regionala kostnaderna uppstår innan expansionen har hunnit ge motsvarande ökade skatteintäkter. Det skapar en obalans mellan nationell nytta och lokalt finansieringsansvar. Sveriges försvarsupprustning får inte begränsas av enskilda kommuners skattekraft, investeringsutrymme eller möjligheter att bära en ökad skuldsättning. Om kommunerna inte kan bygga ut den samhällsinfrastruktur som industrin behöver riskerar de att bli flaskhalsar i upprustningen, samtidigt som finansieringen av den ordinarie välfärden kan försvåras. Regeringen bör därför överväga att se över om försvarsindustristrategin ska kompletteras med en nationell strategi för de kommuner och regioner som berörs av försvarsindustrins expansion. Strategin syftar till att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan staten, kommunerna, regionerna och andra berörda aktörer samt ange principer för statlig medfinansiering av samhällsviktiga investeringar som är motiverade av nationella försvarsbehov. Strategin bör även omfatta kompetensförsörjning och statlig samordning. Staten bör ta ett tydligare ansvar för dimensionering och finansiering av relevanta utbildningsinsatser i samverkan med berörda kommuner, regioner och utbildningsanordnare. En statlig samordnare eller ett nationellt kommunforum för försvarsindustri bör övervägas för att skapa en strukturerad dialog med regeringen och berörda myndigheter. Därtill bör regeringen överväga ett riktat statligt försvarsindustristöd till kommuner och regioner. Stödet bör kunna omfatta investeringar och särskilda omställningskostnader som har ett tydligt samband med försvarsindustrins expansion. Det bör bygga på transparenta kriterier, dokumenterade behov och en rimlig ansvarsfördelning, utan att ersätta det ordinarie kommunala ansvaret eller företagens egna investeringsåtaganden. En stärkt svensk försvarsindustri är ett nationellt intresse. De kommuner som möjliggör denna utveckling ska inte behöva välja mellan att bidra till Sveriges säkerhet och att upprätthålla en god kommunal välfärd. Staten behöver därför säkerställa att kommunernas ekonomiska förutsättningar inte blir ett hinder för den nationella försvarsupprustningen. Tony Ring (M)
Lade fram en motion · i går

Krafttag mot hedersförtryck

Motion 1186
Motion till riksdagen 2026/27:1186 av Katarina Stenström Ros (M) Krafttag mot hedersförtryck Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över ett utvidgat tillämpningsområde för lagen om anonyma vittnen i brottmål vid misstanke om hedersrelaterad brottslighet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna att utöka möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel vid utredning av hedersrelaterad brottslighet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över ett särskilt straffansvar för förskole- och skolpersonal som underlåter att anmäla misstankar om hedersförtryck, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över ett stärkt sekretesskydd för anmälande förskole- och skolpersonal vid misstankar om hedersförtryck och tillkännager detta för regeringen. Motivering Idag bedöms 240 000 ungdomar leva under hedersförtryck i Sverige. I stockholmsförorten Botkyrka har över 40 procent av flickorna i nian uppgett att de oroar sig för att de inte själva ska få bestämma vem de i framtiden ska gifta sig med. Det är statistik som ger anledning till oro. I Sverige finns det lagstiftning på plats för att bekämpa hedersförtryck (förbud mot giftermål mellan kusiner samt brotten äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott, äktenskapsresebrott, hedersförtryck, oskuldskontroll, intygande om sexuell oskuld samt brott mot lag om förbud mot könsstympning). Trots det visar en kartläggning av Brottsförebyggande rådet (Brå) att endast ett fåtal brott anmäls och att en försvinnande liten del leder till åtal och fällande dom. Som exempel kan nämnas att brottet hedersförtryck anmäldes 254 gånger under fyra år (2022 – 2025). Av dessa ledde sex utredningar till åtal och tre av åtalen till fällande dom (Brå:s rapport 2026:19 ”Hedersförtryck En utvärdering av den nya straffbestämmelsen”). Grupptryck, rädsla och svårigheter att medverka Inom hederskulturen finns ett starkt grupptryck. Den som går emot gruppens krav och normer riskerar utfrysning, hot och våld och i de allvarligaste fallen till och med dödligt våld. Brå uppger att nästan hälften av målsägandena i anmälningar om hedersförtryck inte ville medverka i utredningen efter anmälan. Rädsla för repressalier, ensamhet och saknad efter familjen är faktorer som lyfts fram. Andra familjemedlemmars lojalitet med gärningspersonen kan också göra det svårt att få folk att medverka vid denna typ av brott. Ett sätt att underlätta anmälningsbenägenheten i den här svåra situationen är att utreda möjligheten att anmäla anonymt. Utvidga möjligheten till anonymitet Lag (2024:1180) om anonyma vittnen i brottmål togs fram för att komma tillrätta med svårigheterna att få fram bevisning i den allvarliga brottslighet som omgärdar gängkriminaliteten i Sverige. Lagen stadgar en möjlighet för vittnen att under vissa förhållanden höras anonymt under förundersökning och rättegång. Det krävs bland annat att det rör sig om synnerligen allvarlig brottslighet samt att vittnet eller någon närstående riskerar att utsättas för allvarlig brottslighet ifall vittnets identitet röjs. För att öka anmälningsbenägenheten i fråga om hedersrelaterad brottslighet bör det utredas om förfarandet med anonyma vittnesmål kan användas även för att uppdaga, utreda och lagföra hedersrelaterad brottslighet. Det bör även utredas en möjlighet till anonymitet även för målsägande som misstänks leva under hedersförtryck. En anonym anmälan eller ett anonymt tips ska kunna bli utgångspunkt för polisens och åklagarens kontroll och fortsatta utredning. Om de rättsliga förutsättningarna är uppfyllda ska hemliga tvångsmedel därefter kunna användas för att säkra annan bevisning. Sänka trösklarna för hemliga tvångsmedel Hemliga tvångsmedel, till exempel hemlig telefonavlyssning, hemlig dataavläsning och hemlig rumsavlyssning är effektiva sätt att säkra bevisning i utredningar om allvarlig brottslighet. Eftersom det innebär ett integritetsintrång så ska dessa tvångsmedel användas restriktivt. De får därför endast användas i specifika fall. Brotten hedersförtryck och brott mot lag om könsstympning har redan idag en så pass hög straffskala att hemliga tvångsmedel kan användas vid misstanke om något av dessa brott. Sedan den 2 juli 2026 får hemliga tvångsmedel även användas i utredningar om äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott. Det bör utredas om det finns ett behov av att möjliggöra för hemliga tvångsmedel att användas även vid utredning av övriga brott inom hederskulturen det vill säga äktenskapsresebrott, oskuldskontroll och intygande om sexuell oskuld. Det bör även utredas om hemliga tvångsmedel ska kunna användas vid planering av giftermål mellan kusiner. Kusinäktenskap kriminaliserades den 1 juli 2026. Särskilt ansvar för passivitet i förskola och skola Förskola och skola har en viktig roll i att upptäcka när ett barn far illa. Personal har idag en skyldighet att anmäla till socialtjänsten när de i verksamheten får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Som angetts ovan finns en uppskattning om att cirka 240 000 ungdomar i Sverige lever under hedersförtryck. Det är svårt för ungdomarna själva att agera för att förbättra sin situation på grund av det starka grupptrycket som finns inom hederskulturen. Den som bryter mot normerna riskerar att bli bortstött från sin familj. Han eller hon riskerar också att utsättas för hot eller våld. Hos den del av samhället som kommer i kontakt med barn och ungdomar - det vill säga personal på förskola och skola – så bör det finnas ett starkt incitament att anmäla vid misstanke om att något barn eller ungdom riskerar att utsättas för något hedersrelaterat brott. Ett sådant starkt incitament att anmäla skulle kunna vara att straffbelägga skolpersonals passivitet när det finns bevis för att något barn eller någon ungdom utsätts för hedersrelaterad brottslighet. En lämplig brottsrubricering för personal som underlåter att anmäla skulle kunna vara passivitet vid hedersförtryck. Det skulle också kunna finnas en oaktsam variant som skulle kunna benämnas vårdslös passivitet vid hedersförtryck. Regleringen bör omfatta såväl offentligt som enskilt bedriven verksamhet. Ansvar ska knytas till en konkret och möjlig handlingsplikt vilket exempelvis skulle kunna vara att inge en polisanmälan men där anmälaren har en möjlighet att förbli anonym med stöd av lag om anonyma vittnen. Ett annat möjligt tillvägagångssätt för att skydda anmälaren är att det införs någon form av sekretess i denna typ av ärenden. Stärk sekretesskyddet för dem som anmäler För en enhetlig tillämpning och för att personal vid förskola och skola inte ska uppleva obehag i samband med anmälningssituationer vid misstanke om att något barn eller någon ungdom utsätts för hedersförtryck bör det utredas om anmälningsplikten ovan ska förenas med ett starkare skydd för den som anmäler. Det bör därför utredas eventuell sekretess för anmälande skol- eller förskolepersonal eller för den anmälande förskolan eller skolan. Även uppgifter som sammantaget indirekt röjer anmälaren behöver beaktas. Samtidigt måste förslagen avvägas mot offentlighetsprincipen, partsinsynen och rätten till en rättvis rättegång. Sammanfattning av föreslagna åtgärder Utvidga tillämpningsområdet för lagen om anonyma vittnen så att fler fall av hedersrelaterad brottslighet omfattas, även under nuvarande strafftröskel när skyddsbehovet motiverar det. Utred och föreslå en rättssäker möjlighet till anonymitet även för målsägande Sänk trösklarna för relevanta hemliga tvångsmedel vid hedersförtryck för att tidigare kunna säkra självständig bevisning, under domstolskontroll och proportionalitetsprövning. Inför brotten passivitet vid hedersförtryck och vårdslös passivitet vid hedersförtryck för förskole- och skolpersonal som uppsåtligen respektive av oaktsamhet inte anmäler när det framkommer uppgifter om att barn och unga utsätts för hedersförtryck, Stärk sekretesskyddet för anmälande personal och/eller förskola. Katarina Stenström Ros (M)
Lade fram en motion · i går

Strängare straff för valfusk

Motion 1185
Motion till riksdagen 2026/27:1185 av Katarina Stenström Ros m.fl. (M) Strängare straff för valfusk Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över vilka gärningar som bör inrymmas i brottet otillbörligt verkande vid röstning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över när brottet otillbörligt verkande vid röstning ska betraktas som grovt brott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn av straffskalorna för otillbörligt verkande vid röstning, otillbörligt verkande vid röstning, grovt brott och tagande av otillbörlig förmån vid röstning med inriktningen att straffskalorna bör höjas och tillkännager detta för regeringen. Motivering Inledning Öppna och fria val är en grundläggande förutsättning för en fungerande demokrati. Det är därför av stor vikt att vårt valsystem är tillförlitligt samt att eventuellt valfusk får en rimlig reaktion. Utred omfattningen av den straffbara gärningen vid otillbörligt verkande vid röstning Det som utgör valfusk idag är två brott, otillbörligt verkande vid röstning samt tagande av otillbörlig förmån vid röstning. Brottet otillbörligt verkande vid röstning finns i 17 kap. 8 § 1 st brottsbalken (1962:700) där den brottsliga gärningen har följande ordalydelse: Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller annars otillbörligen inverka på omröstningen, döms för otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader. Rekvisitet att ”otillbörligen inverka på omröstningen” har hittills ansetts innefatta till exempel att hota eller muta någon för att förmå denne att rösta på ett visst sätt. Efter valet den 13 september 2026 har Valmyndigheten mottagit cirka 5 200 incidentrapporter från kommuner, länsstyrelser och utlandsmyndigheter om incidenter i samband med valets förrättande i olika delar av Sverige. Valmyndigheten har även tagit emot cirka 3 400 anmälningar från allmänheten där merparten avser misstankar om otillbörlig påverkan eller valfusk. Det har också gjorts ett större antal anmälningar om misstänkt valfusk till Riksenheten mot korruption där ett tiotal anmälningar idag är föremål för brottsutredning. Cirka hälften av incidentrapporterna till Valmyndigheten rör incidenter kopplade till valsedlar. Den s k Valsedelskommittén, som tillsattes av regeringen den 15 februari 2024, har i uppdrag att se över hanteringen av valsedlar vid svenska val. De kommer att redovisa sitt uppdrag i augusti 2027. Förutom hanteringen av valsedlar – som är föremål för Valsedelskommitténs utredning – så finns det anledning att ta i beaktande övriga incidentrapporter och utreda om det bör göras en översyn av vad som bör utgöra brottsligt agerande i samband med val dvs vad som ska anses utgöra otillbörligt verkande vid röstning. Utred rekvisiten för otillbörligt verkande vid röstning, grovt brott Otillbörligt verkande vid röstning bedöms som grovt brott om det ”förövats med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning” (17 kap 8 § 2 st brottsbalken). Utifrån erfarenheterna efter valet i september 2026 så bör en utredning pröva om det finns anledning att utöka rekvisiten för när brottet otillbörligt verkande vid röstning bör bedömas som grovt brott. En aspekt som skulle kunna tas i beaktande är om utsatta personer eller personer i beroendeställning har tvingats att rösta på ett visst sätt. En annan aspekt skulle kunna vara ifall det otillbörliga agerandet har haft en större påverkan på valresultatet eller valutgången. Det kan även tänkas att andra typer av ageranden bör göra att brottet är att bedöma som grovt brott. Gör en översyn av straffskalorna vid valfusk Straff fyller en psykologiskt viktig funktion. Det ger en signal till samhällsmedborgarna om samhällets och lagstiftarens syn på begångna brott. Straffet är tänkt att fungera avskräckande. I detta sammanhang används begreppen allmänprevention och individprevention. Allmänprevention syftar till att avhålla samhällsmedlemmar generellt från att begå brott och individprevention ska fungera som ett incitament till den enskilda personen och hindra denne från att begå brott eller att återfalla i brott. För att straffet ska ha den tänkta allmänpreventiva och individpreventiva effekten så behöver straffet upplevas som rättvist och ”lagom strängt”. Vad som upplevs som ett rättvist och ”lagom strängt” straff för en viss gärning skiftar mellan olika länder. Det förändras också över tid. Det som samhällsmedborgarna i det medeltida Sverige upplevde som rättvisa och ”lagom stränga” straff skulle kanske inte upplevas på samma sätt idag. Det här kallas för ”det allmänna rättsmedvetandet” dvs samhällsmedborgarnas normativa föreställningar och attityder kring vad som är rättvist, vad som ska utgöra brott och hur stränga straffen ska vara. Brotten otillbörligt verkande vid röstning samt tagande av otillbörlig förmån vid röstning har idag en straffskala på böter eller fängelse i högst sex månader. Det är samma straffskala som för brottet ringa stöld - eller snatteri som det hette tidigare. Dessa båda brott har haft denna straffskala sedan 1978. Det grova brottet otillbörligt verkande vid röstning, grovt brott, har en straffskala på fängelse upp till fyra år. Det grova brottet har också haft denna straffskala sedan 1978. Fria och oberoende val utan yttre påverkan är en fundamental del av en fungerande demokrati. Att söka påverka valresultatet eller valutgången på otillbörliga sätt bör vara förenade med strängare straff än de som stipuleras idag. Det bör därför göras en översyn av straffskalorna för otillbörligt verkande vid röstning, otillbörligt verkande vid röstning, grovt brott samt tagande av otillbörlig förmån vid röstning med inriktningen att straffskalorna bör höjas. Katarina Stenström Ros (M) Crister Carlsson (M) Annelie Hastig Olsson (M) Niclas Nilsson (M) Oliver Rosengren (M) Elise Ryder Wikén (M) Mats Sander (M) Mats Green (M) Susanne Wahlström (M)
Peter Hedberg och 2 till S
Lade fram en motion · i går

Likvärdiga förutsättningar för tandvårdsaktörer

Motion 1184
Motion till riksdagen 2026/27:1184 av Peter Hedberg m.fl. (S) Likvärdiga förutsättningar för tandvårdsaktörer Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ansvarsfördelning och finansiering avseende tandvården och tillkännager detta för regeringen. Motivering Privata vårdgivare inom tandvården har en av de högsta avkastningarna inom alla sektorer. Privattandvården lyfter stora summor ur den statliga, skattesubventionerade tandvårdsersättningen utan att krav på motprestation i befolkningsansvaret ställs. Utredningen om jämlik tandvård har föreslagit att privata vårdgivare ska kallas till samverkansmöten med regionen, men utan tydliga styrande ramar för regionen i att planera och fördela befolkningsansvaret. Framförallt gällande barntandvård och jourtandvård även för privata vårdgivare, riskerar detta att bli en verkningslös åtgärd. Detta samtidigt som offentlig tandvård i skogslänen kämpar med sina offentliga uppdrag inom barntandvården och jourverksamheten med brist på personal och en ung yrkesgrupp som ofta rekryteras av privata vårdgivare när de har byggt upp erfarenhet. Effekten kommer bli att vuxna patienter hänvisas till privata vårdgivare och patienter som där inte tas emot kommer stå utanför all planerad tandvård. Ett starkt samhälle kräver att alla gör rätt för sig och det är rimligt att ställa motkraven på privattandvården att ställa sina resurser till förfogande gällande regionens befolkningsansvar om de ska ta del av det statliga tandvårdsstödet. Om man som privat vårdgivare inte önskar vara en del av regionens befolkningsansvar får man finansiera sin verksamhet utan skattemedel. Nyckeln till att säkerställa en god och jämlik tandvård på lika villkor är att göra det bindande för vårdgivare som önskar ta del av det statliga och/eller regionala tandvårdsstödet att även införlivas i de resurser som ställs till regionens förfogande gällande barn- och jourtandvård. Om man säger sig värna om valfrihet är detta helt nödvändigt för att den ska vara en realitet i hela landet. De reformer som genomförts under mandatperioden 2022 – 2026 råder inte bot på dessa grundläggande systemfel. Därför måste lagstiftningen på området ändras och förutsättningarna tydliggöras i enlighet med ovanstående. Peter Hedberg (S) Anna-Belle Strömberg (S) Malin Larsson (S)
Peter Hedberg och 2 till S
Lade fram en motion · i går

En jämlik skola utan vinstintresse

Motion 1183
Motion till riksdagen 2026/27:1183 av Peter Hedberg m.fl. (S) En jämlik skola utan vinstintresse Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda vinstuttag ur skolan så att skattemedel används till undervisning och skolans kärnverksamhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att säkerställa en mer rättvis resursfördelning där skolor med större behov får mer resurser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att ändra skolpengens utformning med hänsyn till kommunernas större ansvar och att tillgodose alla elevers rätt till utbildning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Skolan är en av samhällets viktigaste jämlikhetsmotorer. Varje barn ska ges samma möjlighet att lyckas, oavsett bakgrund, bostadsort eller föräldrarnas ekonomiska förutsättningar. En stark och likvärdig skola är avgörande för ett jämlikt samhälle och en levande demokrati. Utvecklingen med ökande skolsegregation och växande skillnader mellan skolor måste brytas. Skolan ska vara en mötesplats där barn och unga med olika bakgrund får lära och utvecklas tillsammans. Därför behöver skolpolitiken sätta elevernas behov och utbildningens kvalitet framför marknadsintressen. Skattepengar som avsätts till skolan ska gå till eleverna, undervisningen och det stöd som behövs för att alla ska kunna nå sin fulla potential. Vinstintresset är i grunden en orimlig utgångspunkt för utbildning, och därför måste staten säkerställa att offentliga resurser stannar i verksamheten. En jämlik skola kräver också en resursfördelning utifrån behov. Skolor med större socioekonomiska utmaningar och fler elever i behov av stöd måste få mer resurser. Alla elever har inte samma förutsättningar och därför kan inte heller alla skolor behandlas lika. Dagens skolpengssystem behöver dessutom ses över. Kommunerna har ett långtgående ansvar för att alla elever ska erbjudas utbildning och måste ha ekonomiska förutsättningar att fullgöra detta ansvar. Skolpengens konstruktion behöver därför ta större hänsyn till kommunernas ansvar för hela utbildningssystemet. Den kommunala skolan utgör grunden för ett sammanhållet och demokratiskt utbildningssystem. Den ska ha långsiktiga förutsättningar att erbjuda alla elever en utbildning av hög kvalitet. Det större, demokratiska ansvaret ska också återspeglas i resursfördelningen. Peter Hedberg (S) Anna-Belle Strömberg (S) Malin Larsson (S)
Peter Hedberg och 2 till S
Lade fram en motion · i går

Västernorrlands tre flygplatser

Motion 1182
Motion till riksdagen 2026/27:1182 av Peter Hedberg m.fl. (S) Västernorrlands tre flygplatser Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga hur driften av Västernorrlands tre flygplatser kan säkerställas långsiktigt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla förutsättningarna för samtliga tre flygplatser i Västernorrland och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa goda flygförbindelser mellan Västernorrland, Stockholm och övriga landet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Västernorrlands tre flygplatser – Sundsvall-Timrå Airport, Örnsköldsvik Airport och Höga Kusten Airport – är en viktig del av länets infrastruktur och avgörande för regionens framtida utveckling. Västernorrland har ett starkt exportberoende näringsliv, en växande försvarsindustri och stora möjligheter till nya investeringar och etableringar. För att företag ska kunna växa, attrahera kompetens och konkurrera på en internationell marknad krävs goda kommunikationer. Tillgängliga flygförbindelser med Stockholm och vidare ut i världen är därför en viktig konkurrensfördel. De tre flygplatserna fyller olika geografiska och samhällsmässiga funktioner och kompletterar varandra. Sundsvall-Timrå är viktig för södra och mellersta länet, Örnsköldsvik för norra länet och dess industriella utveckling, medan Höga Kusten Airport har stor betydelse för tillgängligheten i Kramfors, Sollefteå och omkringliggande områden. Flygplatserna har dessutom en viktig funktion för Sveriges totalförsvar och civila beredskap. De behövs för bland annat sjuktransporter, räddningstjänst och transporter av personal och materiel. I ett förändrat säkerhetspolitiskt läge är fungerande regional flyginfrastruktur en strategisk tillgång. Region Västernorrlands rapport om flygets samhällseffekter från 2025 och den statliga flygplatsutredningen SOU 2026:60 understryker behovet av att se flygplatserna ur ett bredare samhällsperspektiv. Det handlar inte enbart om flygtrafikens ekonomi, utan om näringsliv, arbetstillfällen, beredskap och regional utveckling. I dag bär kommunerna ett stort ekonomiskt ansvar för flygplatser som fyller viktiga funktioner för hela regionen och även för nationella intressen. Det är inte långsiktigt hållbart. Staten behöver ta ett större ansvar för att säkra driften och möjliggöra nödvändiga investeringar och utveckling. Det räcker inte att flygplatserna överlever från år till år. De måste ges förutsättningar att utvecklas, moderniseras och möta framtidens behov inom såväl näringsliv som totalförsvar och hållbara transporter. Peter Hedberg (S) Anna-Belle Strömberg (S) Malin Larsson (S)
Peter Hedberg och 2 till S
Lade fram en motion · i går

Hantering av övergivna fordon

Motion 1181
Motion till riksdagen 2026/27:1181 av Peter Hedberg m.fl. (S) Hantering av övergivna fordon Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att markägare lättare ska få rätt att forsla bort och skrota övergivna fordon som lämnats på deras mark samt att skydda markägare från kostnader i samband med bortforsling av övergivna fordon och tillkännager detta för regeringen. Motivering Övergivna fordon och skrotbilar har fortsatt att vara ett stort problem för fastighetsägare. Trots tidigare uppmärksammande kvarstår svårigheterna, och under de senaste åren har antalet anmälningar om fordonsvrak ökat enligt både kommuner och Naturvårdsverket. Många väljer fortfarande att lämna sina bilar i stället för att köra dem till skroten. Det kan till exempel vara bilar som står i diken, efter privata vägar, på gräsmattor och på vändplaner. Det innebär miljörisker och bilvrak kan utgöra farliga lekplatser som lockar barn. Som fastighetsägare är det fortfarande svårt och tidskrävande att försöka få hjälp att flytta ett övergivet fordon. Fordon som står uppställda trafikfarligt eller utgör så kallade fordonsvrak kan flyttas omedelbart med stöd i lagen. Men står de inte trafikfarligt är det upp till fastighetsägaren att försöka få kontakt med den registrerade ägaren till bilen. Om ägaren nås har denne sedan sju dygn på sig att själv flytta sitt fordon. Får man inte kontakt med fordonsägaren kan fordonet flyttas först en månad efter det att man påbörjat försök att kontakta ägaren. Men det är fastighetsägaren som ska kunna bevisa att denne försökt kontakta ägaren och sedan bevisa att det har förflutit en månad från det att försök inleddes att underrätta ägaren. Om väl fordonet får flyttas och kostnaden för flyttningen inte kan tas ut av fordonets ägare ska kostnaderna bäras av den som begärt flyttningen. Det finns otroligt många ”om” och ”eller” i lagstiftningsparagraferna som avgör om en bil får flyttas eller inte. Polis lägger sig inte i flyttning av bilar om det inte rör sig om risk för att fara uppstår eller om det handlar om brott. Markägare får heller inte självsvåldigt flytta en parkerad bil. Då måste man vända sig till polisen, en kommunal myndighet eller i vissa fall Trafikverket eller Kronofogdemyndigheten. Kostnaderna kan dock hamna hos markägaren. Problemet med övergivna fordon är just att fastställa ägare och få dem att ta ansvar för kostnaderna. Samtidigt är det oskyldiga markägare som drabbas. Utöver fastighetsägarnas kostnader är det också en växande miljöfråga. Batterier, oljor och andra miljöfarliga vätskor kan läcka ut från övergivna fordon och orsaka skador på mark och vatten. Regeringen bör därför skyndsamt se över lagstiftningen och utreda om det behövs en nationell samordning eller ett särskilt ansvar för kommunerna för att minska riskerna och snabbare få bort dessa fordon. Peter Hedberg (S) Malin Larsson (S) Anna-Belle Strömberg (S)
Peter Hedberg och 12 till S
Lade fram en motion · i går

En jämlik tandvård utifrån behov

Motion 1180
Motion till riksdagen 2026/27:1180 av Peter Hedberg m.fl. (S) En jämlik tandvård utifrån behov Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om styrning av och resurser till tandvården och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det svenska tandvårdssystemet är extremt pressat. I norra Sverige kan folktandvården idag i väldigt liten utsträckning erbjuda tandvård till vuxna patienter på grund av bristen på personal. En brist som blir allt tydligare även i andra delar av Sverige utanför storstadsregionerna. Samtidigt som dagens system utgår från att undersöka friska tänder så räcker inte de få resurser som finns till. Dessutom kan idag välbärgade vuxna överkonsumera tandvård hos privata aktörer i framför allt storstadsregionerna, samtidigt som mellan 15 - 20 % av den vuxna befolkningen avstår från tandvård för att de upplever att de inte har råd. Det vill säga, tandvård ges inte efter behov. Det behövs en stor reform av tandvårdssystemet som helhet. En viktig del för att få till en sådan reform handlar om att skapa jämlika förutsättningar för olika utförare inom tandvården. En likvärdig ansvarsfördelning för patienterna mellan privata och offentliga utförare är nödvändig. Tandvårdsreformer måste också kombineras med prisreglering för att komma till bukt med de negativa konsekvenser som dagens fria prissättning resulterat i, där en del aktörer avviker från referenspriset med över 100 %. Även Riksrevisionen har konstaterat att systemet behöver reformeras för att stärka patienternas ställning i förhållande till det nuvarande systemet. Kompetensförsörjningen inom tandvården är avgörande för att målet om en god tandhälsa ska kunna nås i hela Sverige. Regeringen bör därför även utreda hur staten kan förbättra utbildningsmöjligheterna i hela landet avseende tandvårdsyrken samt stötta regionerna för att bättre kunna tillgodose behoven av kompetens. Peter Hedberg (S) Malin Larsson (S) Anna-Caren Sätherberg (S) Jim Svensk Larm (S) Malin Malm (S) Ida Karkiainen (S) Sanna Backeskog (S) Samuel Pettersson (S) Lars Isacsson (S) Linnéa Wickman (S) Kalle Olsson (S) Anna-Belle Strömberg (S) Isak From (S)
Lade fram en motion · i går

Skyddsombudens tillträde till alla arbetsplatser

Motion 1179
Motion till riksdagen 2026/27:1179 av Mirja Räihä (S) Skyddsombudens tillträde till alla arbetsplatser Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att se till att skyddsombud får tillträde till alla arbetsplatser, även de som finns i hemmen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering En av Arbetsmiljöverkets rapporter visar att i hemtjänsten var de huvudsakliga arbetsmiljöbristerna följande: - Arbetskrav och arbetsbelastning: främst höga arbetskrav (många arbetsuppgifter, stor arbetsmängd) i förhållande till personalresurserna. - Resurser och arbetsutrustning: främst otillräckliga kunskaper om arbetsmiljörisker i arbetet samt brister när det gällde fordon eller bilar (till exempel otillräckligt antal). - Systematiskt arbetsmiljöarbete: undersökningar och riskbedömningar av arbetsförhållandena genomfördes inte eller hade brister, framför allt arbetsförhållandena hemma hos enskilda brukare. Rapporten har nu ett antal år på nacken men det har inte hänt något som skulle ha kunnat förbättra arbetsmiljön, det är nästintill tvärtom. Allt oftare behöver hemtjänsten vårda multisjuka äldre vilket ställer än högre krav på arbetsmiljön för de anställda. I hemtjänsten och personlig assistans behöver det systematiska arbetsmiljöarbetet förbättras. Undersökningar och riskbedömningar av arbetsförhållandena genomförs inte eller är otillräckliga. I hemtjänsten handlar det i hög grad om arbetsförhållandena hemma hos brukarna. I biståndsbedömningarna av vad en person behöver, är personalens arbetsmiljö i det enskilda hemmet ofta inte tillräckligt tillgodosedd. Det leder till att hemtjänstpersonalen utför arbete under arbetsmiljömässigt oförberedda förhållanden. Arbetsmiljölagen och socialtjänstlagen gäller parallellt utan att någon av dem har företräde framför den andra. Genom inspektionerna har Arbetsmiljöverket dock kunnat konstatera att socialtjänstlagen ofta i praktiken ges företräde i hemtjänstens verksamhet. Brukarperspektivet dominerar. Rutiner för att det systematiska arbetsmiljöarbetet ska fungera i praktiken saknas eller brister. Detta gäller även personlig assistans. Arbetsmiljöverket anser generellt att alla aktörer inom detta område behöver bättre kunskaper om lagarnas inbördes förhållande. Skyddsombud i hela landet gör ett viktigt arbete för att alla ska kunna vara trygga på jobbet. Eller man kan snarare säga att alla, som arbetar i Sverige, har inte tillgång till varken trygg fysisk arbetsmiljö eller skyddsombud som har tillträde till arbetsplatserna för att göra de så viktiga kontrollerna. I de tidigare rapporterna från Arbetsmiljöverket framgår det med tydlighet att biståndsbedömarna tar mindre hänsyn till Arbetsmiljölagen vilket även kan leda till att brukarna kan i verkligheten förbjuda skyddsombuden att fullfölja uppdraget med det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det systematiska arbetsmiljöarbetet behöver förbättras. Tillbudsrapportering är ett annat förbättringsområde. Att rapportera och utreda de tillbud som uppstår i verksamheten är viktigt, eftersom tillbud kan vara tecken på olika allvarliga situationer och händelser som skulle kunna leda till olyckor. De vanligaste orsakerna till de ofta allvarliga bristerna i det systematiska arbetsmiljöarbetet är: - otillräcklig förståelse för och insikt om att systematiskt arbetsmiljöarbete är ett kvalitets- och ledningssystem som behöver vara integrerat i den dagliga verksamheten - avsaknad av uppföljning på central ledningsnivå av att det systematiska arbetsmiljöarbetet bedrivs och fungerar på alla nivåer i verksamheterna - kunskapsbrister om det som arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön omfattar, vad arbetsmiljöreglerna kräver och vilka risker som finns i verksamheterna. Samarbete mellan arbetsgivare och anställda är en annan viktig förutsättning för att man ska kunna skapa bra arbetsmiljöförhållanden. Skyddsombud som finns ute på olika arbetsplatser är viktiga aktörer i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljöverket ser en skillnad mellan de arbetsplatser med väl fungerande samverkan och de arbetsplatser där skyddsombud saknas. Skyddsombudens roll i det systematiska arbetsmiljöarbetet behöver därför stärkas. Samtidigt har Sverige tillämpat hårda regler för dem som blir utslitna i sina arbeten. Det har inte varit självklart att få sjukpenning när kroppen väl har slitits ut genom åren. Att arbeta i någons hem är väldigt speciellt men kraven på god fysisk arbetsmiljö bor de vara lika höga som för t exempel för vård- och omsorgsboenden. Men verkligheten är många gånger annorlunda, hemtjänstpersonalen behöver arbeta många gånger i trånga utrymmen. Detta gäller framför allt hygienutrymmen i privata bostäder vilket kan leda till en större olycksrisk. Arbetsplatsernas utformning och större risk för både arbetsolyckor och arbetssjukdomar är en realitet för många som arbetar i andras hem. Det är också en realitet att hemtjänsten har i dag i uppdrag att vårda allt sjukare människor i hemmet. De senaste decenniernas reformer inom sjukvård, äldrevård, och psykiatrisk vård har resulterat i att allt fler tar emot vård och stöd i sitt eget hem istället för på vårdinrättningar. Deras hem har då direkt blivit arbetsplats för många. Deras hem har blivit arbetsplatser där den personliga integriteten som argument nekas regionala skyddsombuden tillträde, med resultatet att många anställdas arbetsmiljö har blivit mycket svår att kontrollera och där arbetsmiljölagen slås ut. Det blir svårare till exempel att kontrollera om det finns de hjälpmedel som krävs. Eller om bostaden är möblerat på ett sätt att olyckor förhindras. Alla har rätt till en trygg arbetsmiljö, och ifall att en privatperson vill göra sitt hem till andras arbetsplats och släppa in vårdpersonal genom dörren så får de också acceptera att ytterligare en person ges tillträde för att säkra arbetsmiljön. I ljuset av detta bör det inte vara möjligt att, den som har fått en biståndsbedömning på hemtjänst eller personlig assistans, kan neka ett skyddsombude tillträde till arbetsplatsen för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Detta bör ges regeringen tillkänna. Mirja Räihä (S)
Mattias Vepsä och 1 till S
Lade fram en motion · i går

Den demokratiska kontrollen över AI-utvecklingen

Motion 1178
Motion till riksdagen 2026/27:1178 av Mattias Vepsä och Talla Alkurdi (båda S) Den demokratiska kontrollen över AI-utvecklingen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur samhällets beredskapsförmåga, omställningsstöd och övriga trygghetssystem kan anpassas i händelse av snabbt stigande arbetslöshet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för att genomföra ett AI-lyft i enlighet med motionen och med hem-pc-reformen som inspiration och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa en demokratisk AI-framväxt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för att inrätta ett svenskt nationellt AI-säkerhetsinstitut och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ansluta sig till det internationella uppropet för oberoende granskning av avancerade AI-modeller, gemensam incidentrapportering och internationell samordning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att genomföra ett nationellt säkerhetslyft inom den offentliga sektorn för att stärka den digitala säkerheten för statliga, regionala och kommunala it-system och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur etableringen av datacenter skulle kunna leda till att mer av värdeskapandet kommer Sverige till godo i form av skatteintäkter, nationell digital suveränitet och lokala arbetstillfällen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur behovet hos den offentliga sektorn och nationell kritisk infrastruktur av beräkningskraft och datalagring skulle kunna säkras genom datacenter på svensk mark och hur ägandet av sådana datacenter skulle kunna begränsas för att garantera svensk suveränitet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för att staten ska ta ett samhällsövergripande ansvar tillsammans med kommunerna för etableringen av nya datacenter, utifrån ett helhetsperspektiv på miljöpåverkan, elkonsumtion och nationella och lokala intressen, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur en bred skattereform skulle kunna säkerställa att produktivitetsvinsterna från AI kan användas för stärkt välfärd, kortare arbetstid och ökad jämlikhet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Utvecklingen av artificiell intelligens går i rasande fart. På bara några år har AI-modeller gått från att klara matematik på gymnasienivå till att lösa problem matematiker kämpat med i årtioenden. Matematiker tillhör en av de många yrkesgrupper, till exempel programmerare, revisorer och jurister, som oroar sig över sina jobb och sin framtida försörjning. Dagens AI-modeller upptäcker dessutom digitala säkerhetshål som ingen människa tidigare hittat, och experter varnar nu för att vi står inför en massiv våg av cyberattacker. Samtidigt är det bara ett fåtal bolag i världen som utvecklar dessa modeller och som därmed bestämmer hur modellerna ska bete sig, vilka värderingar de ska ha och vem som får använda dem. Rädslan för att Kina ska komma ikapp hindrar amerikanska myndigheter från att ta kontroll över utvecklingen, samtidigt som enskilda AI-bolag inte mäktar med att bromsa utvecklingen på egen hand, trots att de allt mindre förstår dem modeller de bygger. Det är medborgarna som skapat den data som underbygger alla AI-modeller. Det är också medborgarna. genom demokratin, som bör bestämma hur artificiell intelligens ska forma samhället. Det är inte utveckling som kan lämnas till ett fåtal bolag. Sverige bör därför vidta åtgärder på både nationell och internationell nivå för att ta demokratisk kontroll över AI-utvecklingen. En rättvis AI-omställning för arbetstagarna AI förändrar både arbetsuppgifter och maktbalansen på våra arbetsplatser. Inte minst unga akademiker trängs ut när juniora arbetsuppgifter automatiseras, och långtidsarbetslösheten bland högutbildade är den högsta på 20 år. Det krävs ett omställningsstöd som håller jämna steg med AI-utvecklingen, där vuxenutbildning, yrkesväxling och arbetsmarknadsutbildning kopplas till hur AI faktiskt används i arbetslivet. Omställningen kräver också starkare trygghetssystem, med en stärkt a-kassa och mer stöd till unga på väg in på arbetsmarknaden. Det krävs ett ai-lyft likt hem pc-reformen på 1990talet. När utvecklingen av AI accelererar finns det också en risk att en större del av värdeskapandet i ekonomin tillfaller ett fåtal stora bolag på arbetstagarnas bekostnad. Sverige och många andra länder har nyligen infört en global minimiskatt på 15 procent på multinationella bolags vinster, och det är naturligt att den nu stärks. Det är också en asymmetriskt att det kostar mycket att anställa en människa, i form av arbetsgivaravgifter och andra sociala avgifter, medan användningen av AI inte är direkt beskattad. På sikt kan en skatt på AI-användning bli viktig för att säkra lika villkor mellan arbetstagare och AI, och för att finansiera framtidens välfärdsstat. Demokratisk AI och folkbildning Ytterligare en aspekt för en rättvis och folkligt förankrad AI-utveckling är att tekniken och vinsterna av den kommer människor till del. Detta är inte minst en avgörande fråga vid etableringar av datacenter där Sverige behöver utreda och införa system för att säkerställa så att värden från dessa datacenter återinvesteras i lokalsamhället. Teknikutvecklingen kräver också fler möjligheter för människor att kunna lära sig och få reella möjligheter att använda den. Därför krävs utöver satsningar på omställning inom arbetslivet ett folkbildningslyft där civilsamhälle och breda samhällslager ges relevanta kunskaper. Detta kan samtidigt garantera alla oavsett plånbok att få ta del av tekniken. Sverige bör stå med sina nordiska grannar i arbetet för säker AI Den 21 september tog 22 länder initiativ till att bilda en internationell institution för AI-säkerhet, under ledning av Finlands president Alexander Stubb och Norges statsminister Jonas Gahr Støre. I dag deltar 29 länder, bland andra Australien, Kanada, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Turkiet och Singapore, samt EU-kommissionen. Sverige står utanför. Statsminister Ulf Kristersson valde att inte delta med hänvisning till att Sverige har en övergångsregering. Sverige bör redan nu skicka observatörer till initiativets möten och ansluta sig fullt ut så snart en ny regering är på plats. En säkrare AI-utveckling kräver permanenta internationella institutioner. Här kan de nordiska länderna spela en central roll. Vi har en lång tradition av fredsarbete och hör till de viktigaste finansiärerna av och deltagarna i dagens centrala internationella säkerhetsinstitutioner. AI-säkerhet borde tas på allvar I somras meddelade OpenAI att 1 300 av bolagets AI-agenter i månader hade samarbetat för att ta sig ut ur säkrade system och i hemlighet tagit kontroll över delar av bolagets interna system. I september varnade ledande forskare och AI-labb i FN:s säkerhetsråd för att mänskligheten kan förlora kontrollen över AI inom några år, och för att AI kan användas för att framställa dödliga virus. Regeringens AI-kommission har föreslagit ett svenskt AI-säkerhetsinstitut. USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Kanada, Japan, Norge och flera andra länder har redan inrättat sådana institut, som deltar i internationella processer kring AI-säkerhet, ger råd till offentliga organ och testar AI-modeller. Sverige bör göra detsamma så att vi kan garantera vår egen möjlighet till att påverka utvecklingen. Experter varnar också för en period av massiva cyberattacker mot privat och offentlig infrastruktur. De senaste AI-modellerna har redan hackat sig in hos företag och myndigheter, som i de uppmärksammade fallen med Hugging Face och de australiensiska vårdsystemen. Svenska myndigheter bör därför inleda en cybersäkerhetssprint, ett temporärt samarbetsprojekt bland statliga, regionala och kommunala organisationer med fokus på att använda AI-modeller för uppgradera existerande system inför de nya cybersäkerhetshoten som de nyaste AI-modellerna innebär. Datacenter för svenskt värdeskapande och svensk säkerhet Utbyggnaden av datacenter för AI kan ge Sverige värdeskapande, digital självständighet och säkerhet, men den måste göras på rätt sätt. Om alla datacenter i Svenska kraftnäts anslutningskö byggdes skulle de behöva el motsvarande tio kärnkraftsreaktorer. För att etableringarna inte ska höja elpriserna måste ny kraftproduktion byggas ut i samma takt. Betalningsviljan för nätanslutning är nu hög, och en större del av det värdet bör tillfalla stat och kommuner. I dag kan multinationella koncerner lägga upp sin verksamhet så att bara en liten del av vinsten från svenska datacenter beskattas i Sverige. Beskattningen av datacenter bör därför ses över, så att vinsterna beskattas där värdet skapas. Det bör också utredas om delar av nätkapaciteten kan auktioneras ut. I dag tilldelas kapaciteten i turordning, och den som står först i kön får en plats i elnätet som är värd mycket pengar utan att betala för mer än själva anslutningen. Med en auktion går det värdet till det allmänna i stället för till enskilda bolag. Sveriges offentliga sektor kräver säker tillgång till suverän artificiell intelligens Redan idag ser vi positiva effekter av applicerad AI i offentlig förvaltning på flertalet områden som bland annat brottsbekämpning, sjukvård och utbildning. I Sverige finns det flertalet Medtech-företag vars AI-produkter redan idag är i drift och som bidrar till bättre diagnosering och snabbare behandling av patienter. I Norge har AI ökat effektiviteten i polisen arbete mot sexuella övergrepp av barn, där AI-verktyg kan användas för att identifiera utsatta barn. Den återstående frågan är hur tillgången till detta viktiga verktyg kommer kunna garanteras, och hur säkerheten av verktygen kan garanteras. För att kommuner, regioner och statliga myndigheter ska få tillgång till säkra, kapabla och kostnadseffektiva AI-verktyg bör inköpen av AI-modeller samordnas i större utsträckning. I ett samhälle som domineras av AI är det viktigt att svenska myndigheter har tillgång till beräkningskraft och att svensk data lagras i datacenter i Sverige. Sverige deltar nu i en EU-gemensam upphandling där Sverige förbinder sig att köpa datorkapacitet för 500 miljoner euro, för att delfinansiera datacenter i bland annat Finland. Vi bör kräva att fler av de datacenter som levererar beräkningskraft till offentliga myndigheter och nationellt viktiga funktioner byggs i Sverige. Det bör dessutom övervägas att begränsa ägandet av sådana datacenter, så att de bara kan ägas av svenska och eventuellt europeiska bolag. Mattias Vepsä (S) Talla Alkurdi (S)
Lade fram en motion · i går

Avgiftsfritt fritids för alla barn

Motion 1177
Motion till riksdagen 2026/27:1177 av Mattias Vepsä (S) Avgiftsfritt fritids för alla barn Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av ett fritidslyft med start i lågstadiet, med det långsiktiga målet om kostnadsfritt fritids i hela Sverige, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av ökad personaltäthet i fritidshemmen med fler utbildade lärare i fritidshem, fritidsledare, barnskötare och skolgårdslärare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en särskild satsning på fritids där kulturskola, idrott och föreningsliv får möjlighet att erbjuda kostnadsfria öppna verksamheter i anslutning till skoldagen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för att bygga ut rastverksamheten med fokus på fysisk aktivitet och jämlika levnadsvillkor och tillkännager detta för regeringen. Motivering Fritidshemmet är en unik del av svensk skola. Här möts lärande, lek, rörelse, kultur och gemenskap i barns vardag. Fritids är den verksamhet som kan nå alla barn, oavsett föräldrars bakgrund, och ge en jämlik start i livet. Trots det stängs i dag tiotusentals barn ute. Riksdagens utbildningsutskott konstaterade självt i betänkande 2025/26:UbU8 att fritidshemmen kompletterar skolan och bidrar till skolans kompensatoriska uppdrag. Men det uppdraget kan bara fullgöras för de barn som faktiskt får gå där. Hösten 2023 var omkring 418 600 barn (6–9 år) inskrivna i fritidshem. Det innebär att ungefär 76 900 barn i samma åldrar inte deltog. För många handlar det om att avgiften är för hög för familjen eller att regelverket inte ger dem rätt till en plats. De barn som skulle ha störst nytta av fritids är ofta de som står utanför. Rätten till plats utgår i dag från föräldrarnas arbete eller studier, eller från barnets eget behov. Barn till arbetslösa eller föräldralediga riskerar därför att stå utanför. Utskottet har avslagit förslaget med hänvisning till gällande bestämmelser, men det är just de bestämmelserna som behöver ändras. Barns fritid avgörs i allt högre grad av föräldrarnas plånbok. Vissa barn har fulla scheman med idrott, musik och kultur, medan andra går hem till en tom lägenhet efter skolan. De ekonomiska klyftorna växer, den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar och kriminella nätverk rekryterar allt yngre barn. Fritiden är en klassfråga. Ett av de mest effektiva sätten att se till att fler barn kommer till en innehållsrik fritid är att satsa på ett stärkt fritids för alla barn. Jag vill därför se ett fritidslyft med sänkta avgifter och på sikt kostnadsfritt fritids. Det skulle garantera en bra verksamhet och göra den tillgänglig för alla barn. I ett första steg bör lågstadiet inkluderas – i dag förskoleklass till årskurs 3 och från hösten 2028, när grundskolan blir tioårig, årskurs 1–4 – för att därefter stegvis byggas ut till mellanstadiet. Fritidshemsutredningen (SOU 2022:61) föreslog redan 2022 ett allmänt och avgiftsfritt fritidshem för barn i åldern 6–9 år. Ändå lades inga konkreta förslag fram under den förra mandatperioden. Stockholm är ett gott exempel: sedan höstterminen 2025 är de kommunala fritidsklubbarna i mellanstadiet kostnadsfria. Vill vi att fritidshemmen ska hålla hög kvalitet krävs också en satsning på personal. Sedan 1990-talet har antalet inskrivna barn ökat kraftigt medan personaltätheten har sjunkit. Läsåret 2025/26 var nästan en halv miljon elever inskrivna i fritidshem, men det fanns bara drygt 7 200 behöriga lärare. Det blir i snitt 69 elever per behörig lärare, och i tre av fyra kommuner är det fler än 50. Utskottet bedömde ändå att de gällande bestämmelserna är väl avvägda. Siffrorna visar att det behövs fler utbildade lärare i fritidshem, fritidsledare, barnskötare och skolgårdslärare. Ett uppdaterat fritids skulle kunna öka samverkan mellan skola, idrottsrörelse, kulturskola och föreningsliv. Här skulle det gå att med rätt stöd och samverkan skapa kostnadsfria aktiviteter där barnen blir sedda, får utvecklas och får en meningsfull fritid. Fritidskortet ger många familjer ett ekonomiskt stöd, men det bygger på att föräldrarna själva ansöker och hittar en aktivitet. När kulturskolan och föreningslivet i stället kommer till barnen, i skolans lokaler och i anslutning till skoldagen, nås även de barn som annars blir kvar utanför. Vi vet att många barn inte rör på sig tillräckligt i vardagen. Ett sätt att få fler barn att trivas bättre i skolan och röra sig mer är genom att garantera innehållsrika raster. Läroplanen säger redan att skolan ska sträva efter att eleverna får daglig fysisk aktivitet under hela skoldagen, vilket utskottet själv lyfte i betänkande 2025/26:UbU9. Rasten är den självklara platsen att göra verklighet av det målet, men det kräver vuxna som leder och organiserar. Med skolgårdslärare och planerade rastaktiviteter kan fler barn röra sig, leka tillsammans och känna sig trygga. Vi har allt att vinna på att strukturellt stödja en pedagogisk satsning på god rastverksamhet. Att ge alla barn tillgång till ett avgiftsfritt fritids och trygga raster är en stor välfärdsreform – men också en nödvändig samhällsinsats för att stärka jämlikhet, förebygga rekrytering till kriminalitet och bygga en starkare samhällsgemenskap. En ny mandatperiod har inletts. Det är dags att ta fritids och fritidsverksamheterna in i 2030-talet. Mattias Vepsä (S)
Lade fram en motion · i går

Översyn av bonus malus för fordon som är anpassade för personer med funktionsvariation

Motion 1176
Motion till riksdagen 2026/27:1176 av Lars Beckman (M) Översyn av bonus malus för fordon som är anpassade för personer med funktionsvariation Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fordon som är anpassade för personer med funktionsvariation bör undantas från högre fordonsskatt – malus – och tillkännager detta för regeringen. Motivering Malusskatten är i dag ett stort problem för många familjer som har barn med omfattande funktionsnedsättningar. RBU – rörelsehindrade barn och ungdomar - har larmat om problemet i såväl sociala medier som i debattartiklar. För att barnet, rullstolen och nödvändig utrustning ska få plats krävs ofta en stor och tung bil konstaterar RBU. Det handlar alltså inte om att familjen frivilligt väljer en större bil utan om ett val som styrs av barnets behov och förutsättningarna för att bilen ska kunna anpassas. Familjer som beviljas bilstöd har dessutom begränsade möjligheter att själva välja bilmodell. I praktiken hänvisas de ofta till ett fåtal modeller som är möjliga att anpassa. Många av dessa bilar får en fordonsskatt på omkring 20 000–28 000 kronor per år under de tre första åren. Det innebär att Försäkringskassan först konstaterar att familjen behöver ett visst fordon på grund av barnets funktionsnedsättning – och därefter beskattar staten samma nödvändiga fordon som om det vore ett frivilligt och miljömässigt ofördelaktigt konsumtionsval. När den höga fordonsskatten läggs ovanpå inköpskostnaden, kostnaden för anpassning, försäkring och drivmedel kan den ekonomiska belastningen helt enkelt bli för stor. Konsekvensen kan bli att familjen inte kan skaffa den bil som krävs för att barnet ska kunna ta sig till skolan, vården, fritidsaktiviteter eller följa med familjen på utflykter. Det begränsar barnets rörelsefrihet, delaktighet och möjlighet att leva som andra barn. En enkel lösning vore att bilar som har beviljats bilanpassning av Försäkringskassan undantas från den högre fordonsbeskattningen. Systemet finns redan idag för parkeringstillstånd för funktionsnedsatta där den som innehar det ansöker om att fordonet inte ska betala trängselskatt. Det skulle sannolikt vara enkelt att komplettera detta system med att även lägga till fordon som är anpassade via Försäkringskassans stödsystem. Lars Beckman (M)
Lade fram en motion · i går

Enklare att ta bussen till jobbet

Motion 1175
Motion till riksdagen 2026/27:1175 av Fredrik Ahlstedt (M) Enklare att ta bussen till jobbet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra busstrafikens framkomlighet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Utan en fungerande busstrafik stannar samhället. Under föregående mandatperiod har regeringen verkat för att underlätta pendling och bygga Sveriges starkt med starka företag. Bussen finns där som en förutsättning för företagens kompetensförsörjning, turisten som reser till en upplevelse, läkaren och läraren som arbetar i omsorgen. Viktiga steg har tagits för att förbättra bussens framkomlighet och dessa måste utvecklas kommande mandatperiod. Sveriges Bussföretag har lämnat flera förslag som syftar till att förbättra busstrafikens framkomlighet: Anslagen till trimningsåtgärderna och länsplanerna måste öka i den nationella transportinfrastrukturplaneringen och det förebyggande underhållet och arbetet med underhållsskulden måste fortsätta. Detsamma gäller satsningar på kollektivtrafikkörfält och signalprioritering i städerna. Med en förbättrad busstrafik gynnas företagen, arbetspendlarna och resenärerna. Staten bär ansvaret för stor del av väghållningen för det allmänna vägnätet genom Trafikverket. Här behövs kontinuerlighet och ett tydligt ställningstagande om att fortsätta förbättra busstrafikens framkomlighet. Fredrik Ahlstedt (M)
Lade fram en motion · i går

Konungariket Sverige

Motion 1174
Motion till riksdagen 2026/27:1174 av Stefan Olsson (M) Konungariket Sverige Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vårt lands formella namn, Konungariket Sverige, bör användas vid skyltning på svenska ambassader och på svenska pass och tillkännager detta för regeringen. Motivering Landet Sverige heter i alla internationella officiella sammanhang Konungariket Sverige. Det är också så andra kungadömen benämns, som Konungariket Danmark eller Konungariket Belgien. På samma sätt markera länder som är republiker detta i sina officiella namn, exempelvis Förbundsrepubliken Tyskland eller Republiken Frankrike. Av någon anledning har vi dock inte valt att använda vårt formella namn på skyltar på ambassader eller på svenska pass. Det är dock internationell standard att använda det formella namnet och Sverige bör därför övergå till att göra likadant. Det bör också påpekas att det faktum att Sverige bevarat sin monarki trots att landet styrs som en demokratisk republik är en viktig del i historien om den svenska demokratin. Den svenska demokratin är i ett internationellt perspektiv gammal och bevarandet av monarkin, och det formella namnet, där vi kallas ett konungarike, understryker detta. Regeringen bör därför säkerställa att alla svenska beskickningar i utlandet bekläds med skyltar där hela det formella namnet framgår, det vill säga Konungariket Sverige. Regeringen bör även säkerställa att alla svenska pass också har hela det formella namnet på förstasidan, i enlighet med internationell standard. Stefan Olsson (M)
Lade fram en motion · i går

Undantag för fler fordon från miljözonsreglerna

Motion 1173
Motion till riksdagen 2026/27:1173 av Fredrik Ahlstedt (M) Undantag för fler fordon från miljözonsreglerna Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förändringar i trafikförordningen där bussar och vissa fordon för särskild kollektivtrafik undantas från reglerna om miljözoner och att det krävs en konsekvensutredning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Processen med Stockholms stads införande av den första miljözon klass 3 i Sverige har belyst att regelverket inte är anpassat efter hur dagens fordonsflotta och fordonsmarknad ser ut. I vissa segment, till exempel klass III bussar (bussar för turist- och beställningstrafik) och vissa fordon för särskild kollektivtrafik har de första fordonen från europeiska tillverkare som lever upp till de krav som ställs i en miljözon klass 3 nu i slutet av 2026 lanserats på marknaden. I dagsläget beslutar varje svensk kommun om införande av Miljözon klass 1, 2 eller 3, men regelverket för dessa miljözoner finns i den nationella trafikförordningen. Miljözonsregelverket ger kommuner rätt att besluta om att vissa fordon stängs ute från särskilt miljökänsliga områden. Så länge regelverket är som det är nu kan alltså kommuner som vill införa miljözon 3 inte undanta exempelvis bussar, trots att tillgången på fordon som uppfyller kraven är obefintlig. En ändring av själva regelverket är därför nödvändigt för att bussbranschen inte framgent ska möta samma problem som man nu möter i Stockholm. Under processen i Stockholm har det också blivit tydligt att de formella kraven på att genomlysa konsekvenserna av ett införande är för låga. Att införa miljözon klass 3 får långtgående konsekvenser och är ett verktyg som ska användas varsamt där det finns behov. Därför behöver det ställas krav på kommuner att genomföra en konsekvensutredning som också kan bemötas av berörda aktörer. Fredrik Ahlstedt (M)
Lade fram en motion · i går

Översyn av Sveriges vildsvinsförvaltning

Motion 1172
Motion till riksdagen 2026/27:1172 av Mats Sander (M) Översyn av Sveriges vildsvinsförvaltning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga en översyn av Sveriges långsiktiga inriktning för vildsvinsförvaltningen mot bakgrund av risken för afrikansk svinpest, de samhällsekonomiska konsekvenserna och erfarenheterna från Danmark och Norge, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering År 1987 beslutade riksdagen att vildsvinet åter skulle få vara en del av den svenska faunan. Stammen var då liten och bedömningen var att den skulle kunna hållas under kontroll genom jakt. Nästan 40 år senare ser verkligheten annorlunda ut. Vildsvinen har spridit sig över stora delar av landet. De orsakar betydande skador inom jordbruket, är inblandade i trafikolyckor och medför stora kostnader. Till detta kommer risken för afrikansk svinpest. Utbrottet i Västmanland 2023 visade hur allvarliga följderna kan bli. Trots att smittan aldrig nådde någon tamgrisbesättning krävdes omfattande insatser och restriktioner. Enligt AgriFood Economics Centre uppgick de samhällskostnader som gått att beräkna till 151 miljoner kronor. Sommaren 2026 påvisades afrikansk svinpest för första gången hos vildsvin i Finland. Smittan finns alltså i vårt närområde. Vad skulle hända om ett liknande utbrott inträffade i Skåne? Skåne är ett av landets viktigaste områden för grisproduktion. Här finns stora besättningar, slakterier och livsmedelsföretag. Ett utbrott i närheten av dessa verksamheter skulle kunna få mycket allvarliga följder. Beroende på var smittan upptäcks och vilka restriktioner som införs kan även andra företag, besöksnäringen, transporter, kollektivtrafiken och arbetspendlingen påverkas. Det skulle drabba långt fler än grisbönderna. Våra grannländer har valt en annan väg. Danmark tillåter ingen etablerad frilevande vildsvinsstam och har bland annat byggt ett stängsel längs gränsen mot Tyskland. Norge har som mål att utrota sin frilevande vildsvinsstam. I båda länderna väger risken för afrikansk svinpest och skadorna på jordbruket tungt. Varför gör Sverige en annan bedömning? Den svenska stammen är betydligt större och förutsättningarna skiljer sig åt. Men det är inget skäl att låta bli att pröva vår egen politik. Vildsvinet har ett värde som jaktbart vilt och som livsmedelsresurs. Det har också historiskt tillhört den svenska faunan. Sveriges jägare gör ett omfattande arbete med att hålla stammen nere och begränsa skadorna. Deras kunskap och erfarenheter är viktiga och kommer att behövas även framöver. Jägarna gör sitt jobb. Det är politiken från 1987 som behöver prövas. Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag tagit fram förslag för en effektivare vildsvinsförvaltning. Bland annat föreslås bättre lokal samverkan för att öka jakten där stammen behöver minska. Myndigheten har också utvecklat metoder för att uppskatta antalet vildsvin. Men uppdraget syftade inte till att ompröva Sveriges grundläggande vägval från 1987. En översyn bör göras tillsammans med jägare, markägare, lantbrukare och berörda myndigheter. Hänsyn måste tas till skillnaderna mellan olika delar av landet, inte minst till områden som Skåne där en omfattande grisproduktion finns nära tätbefolkade områden och viktig infrastruktur. Jag föreslår inte att vi på förhand ska bestämma hur stor vildsvinsstammen ska vara eller hur jakten ska bedrivas. Frågan är vilka risker vi är beredda att ta och vad vi vill skydda. Det är dags att se över de bedömningar som gjordes för snart 40 år sedan. Mats Sander (M)
Lade fram en motion · i går

Bättre förutsättningar för alternativ till traditionell plast

Motion 1171
Motion till riksdagen 2026/27:1171 av Mats Sander (M) Bättre förutsättningar för alternativ till traditionell plast Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att EU:s regler och standarder ska ge bättre utrymme för komposterbara material med dokumenterade miljöfördelar och för att materialens samlade miljöpåverkan under hela livscykeln ges större betydelse vid utformningen av förpackningsregler och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att se över hur offentlig upphandling kan ge större utrymme för komposterbara material med dokumenterade miljöfördelar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Plast har många användningsområden och är en viktig del av vår vardag. Samtidigt är plastföroreningarna ett miljöproblem. Plast som hamnar i naturen och haven kan bli kvar under mycket lång tid och brytas ned till mikroplaster. Det finns i dag material som kan ersätta traditionell plast i vissa produkter och som har andra miljöegenskaper. I Helsingborg utvecklas ett material baserat på bland annat kalksten och växtbaserade råvaror. Materialet kan användas i produkter som annars tillverkas av vanlig plast. Vissa varianter av detta alternativa material har certifierats för industriell kompostering enligt europeiska standarder. Enligt företaget kan materialet brytas ned biologiskt utan att lämna kvar mikroplaster. En livscykelanalys som genomförts inom ett EU-finansierat projekt visar att det alternativa materialet i de undersökta jämförelserna hade lägre klimatpåverkan än motsvarande bärkassar av traditionell plast. Det alternativa materialet används redan kommersiellt, bland annat till bärkassar, dryckesbägare och skyddsförkläden. Det ger svenska företag möjligheter att växa, anställa och exportera. EU:s nya förpackningsförordning började tillämpas i augusti 2026. Huvudregeln är att förpackningar ska kunna materialåtervinnas. Från 2028 ska vissa förpackningar, bland annat tepåsar och fruktetiketter, vara komposterbara. Medlemsländerna kunde dessutom, fram till att förordningen började tillämpas, besluta om krav på komposterbarhet för ytterligare förpackningar. Italien använde möjligheten att införa krav på komposterbarhet för ytterligare förpackningstyper före tidsfristens utgång. Naturvårdsverket föreslog att Sverige skulle avstå. Sverige har fortfarande ett begränsat nationellt handlingsutrymme, men för en bredare förändring behöver frågan drivas på EU-nivå. Nya material måste också fungera med våra system för avfallshantering och återvinning. I Sverige behandlas en stor del av matavfallet genom rötning till biogas. Det ställer krav både på materialen och på hur de tas om hand. Material och avfallshantering behöver utvecklas tillsammans, och regler och standarder bör stödja den utvecklingen. Reglerna måste också ta hänsyn till materialens miljöpåverkan under hela livscykeln. Det gäller råvarorna, tillverkningen, användningen och vad som händer när produkten blir avfall. Sverige bör därför arbeta för att EU:s regler och standarder ger större utrymme för material med dokumenterade miljöfördelar. Även offentlig upphandling behöver ses över. Kommuner, regioner och statliga myndigheter köper varje år stora mängder produkter där alternativ till traditionell plast kan vara aktuella. Lagen om offentlig upphandling ger redan möjlighet att ställa miljökrav. Upphandlingsmyndighetens kriterier och stöd bör utvecklas så att materialens miljöpåverkan under hela livscykeln får större betydelse. Svenska företag ska kunna utveckla och sälja nya material som bidrar till att minska både klimatpåverkan och plastföroreningar. Reglerna ska inte hindra företag från att utveckla bättre alternativ. Mats Sander (M)
Edmir Mehmeti och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Ett nationellt institut för AI-säkerhet

Motion 1170
Motion till riksdagen 2026/27:1170 av Edmir Mehmeti och Daniel Lyckestam (båda M) Ett nationellt institut för AI-säkerhet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att inrätta ett nationellt institut för AI-säkerhet med ansvar för oberoende säkerhetsutvärdering av avancerade AI-system, forskning och internationellt samarbete och tillkännager detta för regeringen. Motivering Artificiell intelligens är en av vår tids mest betydelsefulla tekniska utvecklingar. Möjligheterna att stärka svensk konkurrenskraft, effektivisera offentlig verksamhet och utveckla nya tekniska lösningar är omfattande. Samtidigt medför alltmer avancerade AI-system nya säkerhetsrisker som samhället behöver kunna identifiera och hantera. I AI-kommissionens Färdplan för Sverige (SOU 2025:12) föreslogs inrättandet av ett svenskt institut för AI-säkerhet i nära anslutning till KTH och Cybercampus Sverige. Institutet skulle bland annat bedriva forskning, utveckla säkerhetsrekommendationer och genomföra avancerad säkerhetstestning. Förslaget fick stöd av Myndigheten för psykologiskt försvar. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) instämde i behovet av en sådan funktion, men förordade att verksamheten skulle organiseras inom befintliga myndighetsstrukturer. Trots detta har något nationellt institut med motsvarande samlade uppdrag ännu inte inrättats. Flera andra länder har etablerat särskilda institutioner för AI-säkerhet. Sverige riskerar att gå miste om värdefull kompetens och internationella samarbeten om vi saknar en tydligt utpekad nationell aktör. Ett svenskt institut för AI-säkerhet bör samla spetskompetens, genomföra oberoende säkerhetsutvärderingar och bistå regeringen med kvalificerade beslutsunderlag. Det avgörande är inte om institutet organiseras som en självständig myndighet eller inom en befintlig myndighet, utan att uppdraget och ansvaret blir tydligt. Sverige ska ligga i framkant inom artificiell intelligens. Då måste vi också ha förmågan att förstå och hantera de risker som följer med teknikutvecklingen. Edmir Mehmeti (M) Daniel Lyckestam (M)
Oliver Rosengren och 4 till M
Lade fram en motion · i går

Åtgärder för att försvåra för bilmålvakter

Motion 1169
Motion till riksdagen 2026/27:1169 av Oliver Rosengren m.fl. (M) Åtgärder för att försvåra för bilmålvakter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett införande av begränsningsregler för bilinnehav för att försvåra för bilmålvakter och tillkännager detta för regeringen. Motivering Polisen och andra myndigheter i rättsväsendet beskriver bilmålvakterna som problem. Kronofogden rapporterar om 1,5 miljarder kronor i fordonsrelaterade skulder. Ett ännu större problem är hur bilmålvakter används för att undvika utmätning eller för bidragsbedrägerier. Begreppet bilmålvakt används om personer, normalt utan utmätningsbara tillgångar, som går med på att registreras som ägare till ett fordon i stället för fordonets verklige ägare. Genom att använda en målvakt slipper den verklige ägaren betalningsansvar för fordonsrelaterade skatter och avgifter eftersom den registrerade ägaren, dvs. målvakten, är betalningsskyldig. Någon formellt fastställd definition av begreppet bilmålvakt finns inte, men Transportstyrelsen tillämpar i sin kartläggning av problematiken en avgränsning till privatpersoner som inte yrkesmässigt säljer/köper fordon som är registrerade ägare till fler än 100 personbilar eller lastbilar. Transportstyrelsen understryker dock att dessa personer inte per automatik kan anses vara bilmålvakter utan att det handlar om en uppskattning av företeelsens omfattning (Transportstyrelsen, 2019; Ds 2020:20, s. 53). Riksdagens utredningstjänst har (RUT 2021:1205) svarat på frågor om hur bilägandet fördelar sig; Sverige har drygt 4 miljoner bilägare – nästan tre fjärdedelar av alla bilägare äger en bil, medan sex personer äger fler än 2000 fordon. Tabell 1: Fordonsinnehav bland privatpersoner Antal fordon Antal personer Andel (%) av fordonsägarna 1 2 961 490 73,6 2 700 357 17,4 3 193 749 4,8 4 73 013 1,8 5 33 811 0,8 6 18 054 0,4 7 11 221 0,3 8 7 220 0,2 9 4 982 0,1 10 3 524 0,1 11 2 566 0,1 12 1 982 < 0,1 13 1 483 < 0,1 14 1 168 < 0,1 15 898 < 0,1 16 778 < 0,1 17 621 < 0,1 18 478 < 0,1 19 441 < 0,1 20 357 < 0,1 21–50 2 888 0,1 51–100 409 < 0,1 101–250 153 < 0,1 251–500 44 < 0,1 501–1 000 15 < 0,1 1 001–2 000 6 < 0,1 ≥ 2 001 6 < 0,1 Totalt 4 021 714 100 Not: Uppgifterna avser privatpersoner som är registrerade ägare till personbilar och/eller lastbilar och som inte yrkesmässigt säljer eller köper fordon. Andelar är avrundade till en decimal. Källa: Transportstyrelsen (data från 7 september 2021), bearbetat av Riksdagens utredningstjänst. Av statistiken framgår bl.a. att 98 procent av fordonsägarna ägde mellan ett och fyra fordon. De flesta, cirka 74 procent, ägde ett fordon, drygt 17 pro-cent ägde två fordon, knappt 5 procent ägde tre fordon och knappt 2 procent ägde fyra fordon. 13 660 personer ägde 11–50 fordon och drygt 400 personer ägde 51–100 fordon. Antalet personer som ägde fler än 100 personbilar och/eller lastbilar – Transportstyrelsens kriterium för att uppskatta antalet fordonsmålvakter – uppgick till 224 personer. Flertalet av dessa, 153 personer, ägde mellan 101 och 250 fordon. 59 personer ägde mellan 251–1 000 fordon och tolv personer ägde fler än 1 000 fordon. För att försvåra för bilmålvakterna kan inspiration hämtas från regelverket med vapen och vapengarderob, där den som vill äga fler bilar än ett visst antal behöver ansöka. Om gränsen läggs på en nivå där de flesta inte träffas av regleringen kan en sådan regel undvika att skapa onödig administration och inte krångla till det för en stor del av befolkningen. Ett exempel är att 99,5 procent av bilägarna har tio bilar eller färre. Om gränsen sätts vid tio innebär det att bara ungefär 14 300 personer drabbas. Det är förvisso en bredare definition än Transportstyrelsens, som bara skulle träffa ett par hundra personer. Risken med en så snäv definition är att det istället blir många som placerar sig precis under 100 bilar. Det kräver långt fler aktiva bilmålvakter om kontrollen börjar redan efter tio bilar. Regeringen bör tillsätta en utredning för att se över möjligheterna att försvåra för bilmålvakter genom begränsningsregler av något slag, exempelvis det som beskrivs ovan med inspiration från vapenlagstiftningen. Oliver Rosengren (M) Boriana Åberg (M) Magnus Resare (M) Olle Olson (M) Katarina Stenström Ros (M)
Lade fram en motion · i går

Framtiden för Bromma flygplats

Motion 1168
Motion till riksdagen 2026/27:1168 av Jesper Skalberg Karlsson (M) Framtiden för Bromma flygplats Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa långsiktiga förutsättningar för fortsatt drift av Bromma flygplats och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att pröva ett förstärkt skydd för Bromma flygplats utifrån kommunikationernas och totalförsvarets behov och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige är ett avlångt land där familjer och företag är beroende av goda kommunikationer, i såväl glesbygd som stad. Det är med robust infrastruktur och goda kommunikationer som vi skapar förutsättningar för uthållig och inkluderande tillväxt. Tillsammans med tåg- och biltrafiken är inrikesflyget en viktig komponent i mixen av transportmedel. Allra viktigast är flyget för regioner som Gotland, där ingen möjlighet till tåg finns för att ta sig till övriga delar av landet. Ett möjligt nav för det svenska inrikesflyget är Bromma flygplats. Nyligen presenterades att Skåne Aviation blir nästa satsning på svenskt regionalflyg, med en direktlinje mellan Malmö och Bromma som premiärflög den 12 april. Det var ett glädjande besked: när fler flygbolag trafikerar Bromma flygplats stärks landets mellanregionala balans och lägger grunden för fler arbetstillfällen. När Bromma fungerar skapas förutsättningar för konkurrens i inrikesflyget. För Gotland betyder det att två flygbolag kan flyga till de två flygplatserna i Region Stockholm, vilket pressar priserna och förbättrar utbudet. Vi vet mycket väl vad som sker när ett ensamt bolag trafikerar Gotlandslinjen – monopol höjer priserna till orimliga nivåer. Det är välkommet att Bromma flygplats har klarat pandemin och nu utvecklas, trots politiska hot från partier till vänster. Nu är dock hög tid att sätta ned foten och fatta beslut om att Bromma flygplats ska finnas kvar långsiktigt. Inte bara för Gotlands skull, utan också för den civila beredskapen och för hela Sveriges tillgänglighet till huvudstaden och Region Stockholms arbetsmarknad. På kort sikt behöver spelplanen jämnas ut. Swedavia har aviserat en ny avgiftsmodell från januari 2027, med rabatter för täta förbindelser mellan Arlanda och mindre flygplatser. Modellens effekter på konkurrensen mellan Bromma och Arlanda bör granskas, och rabatter som snedvrider konkurrensen bör tas bort. Bromma flygplats är utpekat som ett riksintresse för kommunikationer (preciserat i april 2023) och riksdagen har slagit fast (2021/22:TU4) att riksdagens godkännande bör hämtas in innan det nationella basutbudet förändras. Det ställningstagandet gäller förändringar av basutbudet, inte varje avgiftsbeslut, men regeringen bör ändå säkerställa att statliga bolags agerande inte i praktiken undergräver förutsättningarna för fortsatt drift av Bromma flygplats. Därefter behövs en fördjupad bedömning av flygplatsens nyttor, särskild vad gäller reservkapacitet, sjuktransporter och andra samhällsviktiga funktioner. Det ska inte underskattas att Stockholm har alternativa landningsmöjligheter vid störningar och kriser. Försvarsmakten är en lämplig aktör att tillfråga. Vidare bör det slås fast, i enlighet med SOU 2026:60, att staten ska ha fortsatt rådighet över Bromma, att det beslutas om ett handlingsprogram för utveckling och inrättas en särskild finansiering av det underskott som finns här och nu. Slutligen bör frågan om flygplatsens långsiktiga vidmakthållande förhandlas med Stockholms Stad. Bostäder och stadsutveckling är tvivelsutan legitima samhällsintressen som staden behöver bejaka. Men en ärlig diskussion om tidplanen och kostnaden för planprocess, sanering, infrastruktur och värdet av förlorad flygplatskapacitet behövs. Förmodligen skulle samma eller ett ännu större bestånd av bostäder, kunna tillskapas på andra platser – exempelvis Bogesund – utan samma påverkan på nationell tillgänglighet och konkurrenskraft. Svårersättlig infrastruktur behöver långsiktiga beslut om både drift och skydd. Regeringen bör därför, som komplement till Ds 2023:3 och 2026:60, klargöra hur fortsatt markåtkomst, drift och finansiering kan säkras. I det arbetet bör även behovet av ett förstärkt skydd för flygplatsen utifrån kommunikationernas och totalförsvarets behov prövas. En förhandling med Stockholms Stad bör vara det första alternativet, men också andra rättsliga verktyg kan prövas på ett proportionerligt sätt för att säkra drift bortom 2038 – när också elflyg och andra tekniska landvinningar kan minska buller och andra olägenheter för närboende. Detta bör ges regeringen till känna. Jesper Skalberg Karlsson (M)
Lade fram en motion · i går

Sjukskrivning efter skönhetsoperationer utan medicinska orsaker

Motion 1167
Motion till riksdagen 2026/27:1167 av Boriana Åberg (M) Sjukskrivning efter skönhetsoperationer utan medicinska orsaker Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att se över rätten till sjukskrivning för icke medicinskt motiverade skönhetsoperationer och tillkännager detta för regeringen. Motivering Skönhetsoperationer är en företeelse som blivit vanligt förekommande. Det är var och ens beslut att genomgå en skönhetsoperation, och om det inte är medicinskt betingat bekostas ingreppet av den enskilde. Däremot riskerar skattebetalarna att få stå för kostnaderna för såväl eftervård som för sjukskrivning till följd av ingreppet. Så borde inte vara fallet. På samma sätt som den enskilde får stå för kostnaderna för själva ingreppet borde det vara självklart att man också får stå för dessa följdkostnader. Det svenska sjukförsäkringssystemet, där de första två veckorna av sjukskrivning betalas av arbetsgivaren, och tiden därefter av Försäkringskassan, tar i dag ingen hänsyn till om ingreppet är medicinskt motiverat eller inte. Arbetsförmågeutredningen (SOU 2009:89) föreslog i sitt slutbetänkande att rätten till sjuklön och sjukpenning vid plastikkirurgiska operationer endast ska omfatta rekonstruktiv kirurgi orsakad av medfödda deformiteter, utvecklingsrubbningar, trauma, infektion eller sjukdom. Enligt rättspraxis bedöms dock arbetsförmågan hos en person som genomgått ett kirurgiskt ingrepp utifrån det sjukdomstillstånd som ingreppet medfört och inte utifrån den bakomliggande orsaken till operationen. Det är nu dags att överväga den förändring som Arbetsförmågeutredningen föreslog, innebärandes att rätten till sjukpenning efter plastikkirurgiska ingrepp ska bedömas utifrån orsaken till ingreppet. Boriana Åberg (M)
Lade fram en motion · i går

Ett avgränsat undantag för kockar

Motion 1166
Motion till riksdagen 2026/27:1166 av Jesper Skalberg Karlsson (M) Ett avgränsat undantag för kockar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att föra in kockar på listan över undantag från det högre lönekravet vid arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen. Motivering På goda grunder har det svenska systemet för arbetskraftsinvandring skärpts. Likt den övriga arbetsmarknaden ska arbetskraftsinvandringen präglas av ordning och reda, goda anställningsvillkor och ha ett system av kontroll som stävjar fusk och utnyttjande. Den övergripande modellen som gäller från den 1 juni 2026 bör ligga fast. Samtidigt bör den undantagslista som innehåller avgränsade undantag där det finns starka kompetensbehov, vara dynamisk och möjlig att justera vid behov. Det är rimligt att flera yrkesgrupper inom välfärden är med på listan, där arbetsgivare har svårt att rekrytera och det finns stora jobbmöjligheter. Undantagslistan listar yrkesgrupper där lönekravet sätts till 75 procent av medianlönen, i stället för 90 procent. Lönen och övriga anställningsvillkor måste samtidigt vara minst i nivå med svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Ett undantag innebär alltså ett lägre lönekrav, inte att lönekravet försvinner, för att möjliggöra fler rekryteringar. Ett yrke som bör övervägas att föras in på listan är kockar - Arbetsförmedlingen har pekat ut kockar som ett yrke där det saknas personal med rätt kompetens och utbildning. Många i restaurangnäringen vittnar om att kockbristen varit kännbar under lång tid, men särskilt efter pandemin då många anställda skolade om sig och gick vidare till andra yrken. Det finns också skäl att anta att exempelvis en restaurang med japansk inriktning behöver ha möjligheten att rekrytera kockar med utbildning och yrkeserfarenhet från just Japan – för att få tillgång till lokal kunskap om råvaror, tillagning och mattraditioner. Migrationsverket föreslog i sin redovisning den 17 mars 2026 att kockar och kallskänkor kan omfattas av undantag. Här är värt att notera att det finns en förhöjd risk för arbetskraftsexploatering inom näringen. Migrationsverket bedömde samtidigt att riskerna kan hanteras med andra kontrollverktyg än lönekravet. Ett undantag bör därför kombineras med fortsatta kontroller av arbetsgivare, löner och anställningsvillkor. Rent formellt behandlas kockar tillsammans med kallskänkor, under förkortningen SSYK 5120. Huruvida det är denna beteckning eller enbart kockar som ska omfattas, behöver preciseras efter myndighetsdialog kring utformning av undantaget. Rekrytering från tredjeland är sällan en arbetsgivares förstahandsval, utan snarare en sista utväg när arbetsgivare inte hittar kompetens i Sverige eller EU/EES. Kontakter med Arbetsförmedlingen och utbildningsanordnare, samt annonsering och bättre matchning, behöver fortsatt vara viktiga delar av kompetensförsörjningen. Ett avgränsat undantag för kockar skulle kunna underlätta rekrytering när dessa vägar inte räcker till, utan att försvaga kraven på goda arbetsvillkor. Därför är det viktigt att slå fast att arbetskraftsinvandring är ett komplement till utbildning, bättre matchning och attraktiva arbetsvillkor i Sverige. Befintlig arbetslöshet bör i större utsträckning än idag lösa rekryteringsproblemen på arbetsmarknaden – men till dess att det är möjligt för fler yrkesgrupper behöver undantagslistan vara dynamisk och svara upp mot de problem vi ser här och nu. Därför bör det på nytt övervägas att föra in kockar på undantagslistan från det förhöjda lönekravet. Detta bör ges regeringen till känna. Jesper Skalberg Karlsson (M)
Lade fram en motion · i går

Arbetslinje för alla

Motion 1165
Motion till riksdagen 2026/27:1165 av Jesper Skalberg Karlsson och Elise Ryder Wikén (båda M) Arbetslinje för alla Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga reformer som möjliggör för fler människor med sjuk- eller aktivitetsersättning att stegvis övergå i arbete och tillkännager detta för regeringen. Motivering Att ha ett jobb att gå till är så mycket mer än att bara utföra en uppgift för att få ett lönekuvert i slutet av månaden. Den som jobbar ges ett sammanhang, får arbetskamrater, utvecklar sin kompetens och står på egna ben genom att tjäna egna pengar. Den svenska arbetslinjen är alltså inte bara ett framgångsrikt projekt för att öka arbetskraftsdeltagandet och skatteintäkterna, utan också ett viktigt initiativ för ökad gemenskap och sammanhållning. Men arbetslinjen behöver fungera för alla, inte bara för dem som är fullt friska och har möjlighet att arbeta heltid. Den som bara kan arbeta ett fåtal timmar, men inte försörja sig helt genom arbete, behöver också ha en rimlig och rättvis chans att göra just det. Varje arbetad timme spelar roll – för självkänslan, gemenskapen och egenmakten. Organisationer som Funktionsrätt Sverige, riksförbundet Attention och FUB är några aktörer som är väl medvetna om hur situationen ser ut idag och vilka brister som finns. De anför på ett trovärdigt sätt att dagens system med sjuk- och aktivitetsersättning inte fullt ut inkluderar människor med funktionsnedsättning och psykisk ohälsa som har nedsatt arbetsförmåga, i det gemensamma projekt som är arbetslinjen. Trots att vi i Sverige ofta talar om vikten av egen försörjning – att arbeta och kunna påverka sin livssituation – så finns ett reformarbete att göra på det här området. Givetvis ska de system som omgärdar sjuk- och aktivitetsersättning vara robusta och ha mekanismer som motverkar fusk och fel. Det finns redan möjligheter att pröva arbete med vilande sjuk- eller aktivitetsersättning. Men reglerna behöver bli enklare och mer förutsägbara för den som vill börja arbeta i liten omfattning. Många upplever idag att systemet i praktiken skapar incitament att avstå från arbete. Under 2026 har möjligheterna att studera med sjuk- eller aktivitetsersättning förbättrats. Ersättningen kan vara partiellt vilande vid deltidsstudier, och prövotiden för studier med bibehållen aktivitetsersättning har förlängts från sex till tolv månader. Det är steg i rätt riktning som bör följas av förbättrade möjligheter att stegvis närma sig arbetslivet. I Norge kan den som har uføretrygd ha arbetsinkomster upp till en individuell gräns innan ersättningen minskas. Under 2026 har fribeloppet höjts för personer som haft ersättningen i minst två år utan ändrad ersättningsgrad. Sverige bör överväga att utveckla möjligheterna att kombinera en begränsad arbetsinkomst med ersättning, med ett system som är transparent, förutsägbart och rättssäkert. Att fler människor ges möjlighet att arbeta utifrån sin egen förmåga är inte bara en fråga om ekonomi – utan om egenmakt, delaktighet och självkänsla. En värdig och rättvis arbetslinje uppmuntrar alla att dra sitt strå till stacken. Det bör systemen uppmuntra, även om utmaningar på arbetsmarknaden är betydande. Detta bör ges regeringen till känna. Jesper Skalberg Karlsson (M) Elise Ryder Wikén (M)
Lade fram en motion · i går

Nästa steg för skogsbruket

Motion 1164
Motion till riksdagen 2026/27:1164 av Jesper Skalberg Karlsson och Magdalena Hermelin (båda M) Nästa steg för skogsbruket Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga höjt tempo i förverkligandet av de återstående reformerna för ett konkurrenskraftigt och hållbart skogsbruk, i enlighet med vad Skogsutredningen föreslagit, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Enligt Skogsstyrelsen finns det 307 665 enskilda skogsägare i Sverige, varav cirka 75 procent bor inom tre mil från sin skogsfastighet. För att det aktiva skogsbruket ska kunna finnas, utvecklas och fortsätta bidra med stora nyttor krävs förutsägbar myndighetstillämpning och en möjlighet att planera utifrån verkliga förhållanden. Beslut om plantor, röjning och skogsvård fattas långsiktigt och varje del i arbetet får konsekvenser under årtionden. 2024 års skogsutredning av Göran Örlander beskriver på ett träffande sätt att Sverige står inför ett vägval i skogspolitiken. Antingen fortsätter vi på inslagen väg med en allt större areal av skogsmark som tas ur bruk – med stora förluster av arbetstillfällen på landsbygderna och på sikt lägre kolinbindning. Eller så väljer regering och riksdag att genomföra genomtänkta reformer som skapar förutsättningar för ett växande skogsbruk och därmed både högre tillväxt och en större kolinbindning än vad som finns idag. De senaste decenniernas passivitet i frågor om skogen har inneburit att rättsutvecklingen fört oss långt från vad grundlagen ger uttryck för i frågor om egendomsskydd. Många frågar sig om intentionerna med 1993 års skogspolitiska reform – med jämställda mål mellan produktion och miljö – över huvud taget gäller. Det är nedslående, eftersom skogsbruk är en långsiktig verksamhet som ofta sträcker sig över generationer. Den osäkerhet som finns nu, kan leda till tråkiga och dåliga konsekvenser under många decennier. En första kurskorrigering i skogspolitiken har genomförts, med ett första lagpaket i Sveriges riksdag. Men det reformarbetet behöver följas upp och fullföljas, så att hela den omläggning som föreslås i skogsutredningen (SOU 2024:91 och SOU 2025:93) blir verklighet. Med riksdagens beslut i juni 2026 har viktiga steg tagits för att begränsa markägarens kostnadsansvar för kunskapsinhämtning, ge tillgång till artuppgifter och samla domstolsprövningen. Huvuddelen av lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2027. Andra delar har bearbetats - regeringen har exempelvis valt tre veckor i stället för utredningens tio dagar som inriktning för väntetiden efter avverkningsanmälan, för att ge utrymme för nödvändig tillsyn. Arbetet fortsätter också genom uppdrag till Skogsstyrelsen om bland annat plantmaterial, ungskogar, skogsskador och skogsbilvägar samt uppföljning av produktionsmålet. Flera uppdrag ska redovisas under 2027, och den nya samrådsordningen kräver kompletterande regler. Beslut och utredningsuppdrag behöver därför följas hela vägen till fungerande regler och konkret nytta för skogsägaren. Arbetet behöver fortsätta för att ta reformerna hela vägen i mål. Samtidigt har regeringen valt andra vägar i vissa frågor. Rådgivningsmedel har tillförts, men utan att utredningens särskilda femåriga kunskapskampanj har genomförts. Förslaget att slopa uppgiftsskyldigheten om uttag av grenar och toppar har avvisats med hänvisning till liten förenklingsvinst och risker kring EU:s hållbarhetskrav. För övriga förslag behöver fortsatt beredning skiljas från beslut att avstå. En samlad och tidsatt plan bör därför tydliggöra vad som återstår, vilka förslag som behöver bearbetas och varför vissa inte förs vidare. Hela utredningens intention behöver omsättas i den kursomläggning som nu görs. I det fortsatta arbetet behöver föryngring, ändamålsenliga regler för plantmaterial och minskade skogsskador prioriteras. Skogsägare behöver ges rätten att använda markens produktionsförmåga bättre och undvika att investeringar går förlorade genom skador eller misslyckad återväxt. Utgångspunkten för vägen framåt behöver vara att frihet under ansvar ska fungera, genom att skogsägare ges tillgång till användbar kunskap. Rådgivningsmedlen är nödvändiga, men preciseringar behövs när det gäller vilka beslut som rådgivningen ska omfatta. Med en pånyttfödd balans mellan produktion och miljö kan välavvägda reformer leda till bättre investeringsförutsättningar, bättre återväxt, färre skador och en fungerande miljöhänsyn. Den växande och brukade skogen skapar både ekonomiska möjligheter och bidrar till en biologisk mångfald i enlighet med Sveriges EU-åtaganden. Detta bör ges regeringen till känna. Jesper Skalberg Karlsson (M) Magdalena Hermelin (M)